Svar på kommentar..

Linn kommenterade:

"Är det inte fruktansvärt jobbigt att leva ett vanligt liv och hålla på sådär?

Ba tänkte... Särskilt om du har barn, hur känns det att veta att det du gör kanske påverkar barnet negativt?"

Svar: Stundtals är det rent djävulskt att hålla på så här. Men jag har levt med ätstörningar, mer eller mindre utsträckt, sen över 10 år tillbaka. Så för mig finns inget annat än ett sådant härnt liv. Jag vet inte hur man gör som "normal".
Jo jag har många gånger tänkt på om "mitt sätt att leva" påverkar mitt barn och det är väl klart att man som förälder vill sitt barn det bästa och jag har en sambo som är på mig rätt ofta när jag tänker för "ätstört", även när det kan handla om barnets portioner osv. Inte att jag inte serverar mat, utan det kan istället bli portioner som är gigantiska osv. För att på något sätt kompensera det jag inte äter.
Hoppas inte svaret var för svamligt..

Om det finns något mer ni funderar på där ute så är det bara att fråga, så ska jag försöka svara så gott det går!